Nu har jag lugnat ner mig. KÖÖRKORT
Så, nu har jag lugnat ner mig så att jag kan skriva lite. Mackan och Liam är ute på en promenad och Novalie sover middag så jag passar på att blogga lite. (och dansa lite upp och ner till konstig musik som bara existerar i mitt huvud.) Klockan 15.30 ska jag möta mamma i Danderyd för att få henne bil. Jag ska få ha den tills efter helgen, hur gullig är inte hon då? Jag ska köra själv för första gången och är faktiskt lite nervös, hade velat ha med mig någon i bilen. Om någon är ledig och vill följa med så hojta till! ;) (Jag lovar att jag kan köra!)
5 min innan Uppkörningen började höll jag på att bajsa på mig, bokstavligt talat. Så jag sprang in på toan lite snabbt och löste det problemet. Bra gjort. Innan körningen så hade jag en vanlig 40 min lektion, den gick sådär om jag ska vara ärlig. Det var inte direkt en felfri lektion så jag var väldigt nervös och orolig över hur det skulle gå. Vi gick igenom säkerhetskontrollerna som jag var väldigt nervös över eftersom jag tycker dom är svåra att memorera. Jag fick en kvinna som hette Ingmarie. Hon var himla bra, satt inte och skrev och kommenterade och kladdade i sitt papper nånting utan satt bara där. Tog upp det ett par gånger bara. Jag fick följa skyltar mot E18 och Stockholm vilket jag ju har gjort förut så jag visste vart det var, men läste ändå skyltarna och låtsades som att jag inte visste. Pratade högt med mig själv gjorde jag också, för att inte ha möjlighet att släppa in några andra tankar. Det funkar bra på mig. Sen körde vi av mot Uppsala och åkte in på en parkering och parkerade, backade in gjorde jag. Sedan körde vi vidare mot kappelskär och björnö. Så en hel del motorväg alltså. För typ 1 vecka sen så bad jag till någon att jag skulle slippa motorväg för jag tyckte det var så jobbigt att köra där, men det gick riktigt bra! Sen körde vi vänstersväng på landsväg och lite tätbebyggt område. Körde ner i kvisthamra och fick backa bakom ett hörn, vilket var helt klockrent. Så sjukt nöjd var jag. Men under hela körningen så hade jag inte en känsla alltså, jag hade ingen aning om ifall jag skulle klara det. Hon skrev ju inget och sa ju inget så jag fick inte ens en hint. Direkt när vi parkerat bilen så sa hon bara "ja, det här blev ju godkänt". Med en röst som sa att det borde jag ju fattat. Heeeelt sjuk känsla. Jag frågade om jag fick krama henne och slängde mig om hennes hals, hon blev rädd. Jag brydde mig inte.
Så så gick min uppkörning till och nu har jag körkort. För alltid! Jag är så sjukt lycklig. Att jag klarade det här trots att jag knappt sovit i natt och trots att jag inte ens äter någon mat. Men ikväll ska jag fira med riktig middag. Mackan lagar ;)
5 min innan Uppkörningen började höll jag på att bajsa på mig, bokstavligt talat. Så jag sprang in på toan lite snabbt och löste det problemet. Bra gjort. Innan körningen så hade jag en vanlig 40 min lektion, den gick sådär om jag ska vara ärlig. Det var inte direkt en felfri lektion så jag var väldigt nervös och orolig över hur det skulle gå. Vi gick igenom säkerhetskontrollerna som jag var väldigt nervös över eftersom jag tycker dom är svåra att memorera. Jag fick en kvinna som hette Ingmarie. Hon var himla bra, satt inte och skrev och kommenterade och kladdade i sitt papper nånting utan satt bara där. Tog upp det ett par gånger bara. Jag fick följa skyltar mot E18 och Stockholm vilket jag ju har gjort förut så jag visste vart det var, men läste ändå skyltarna och låtsades som att jag inte visste. Pratade högt med mig själv gjorde jag också, för att inte ha möjlighet att släppa in några andra tankar. Det funkar bra på mig. Sen körde vi av mot Uppsala och åkte in på en parkering och parkerade, backade in gjorde jag. Sedan körde vi vidare mot kappelskär och björnö. Så en hel del motorväg alltså. För typ 1 vecka sen så bad jag till någon att jag skulle slippa motorväg för jag tyckte det var så jobbigt att köra där, men det gick riktigt bra! Sen körde vi vänstersväng på landsväg och lite tätbebyggt område. Körde ner i kvisthamra och fick backa bakom ett hörn, vilket var helt klockrent. Så sjukt nöjd var jag. Men under hela körningen så hade jag inte en känsla alltså, jag hade ingen aning om ifall jag skulle klara det. Hon skrev ju inget och sa ju inget så jag fick inte ens en hint. Direkt när vi parkerat bilen så sa hon bara "ja, det här blev ju godkänt". Med en röst som sa att det borde jag ju fattat. Heeeelt sjuk känsla. Jag frågade om jag fick krama henne och slängde mig om hennes hals, hon blev rädd. Jag brydde mig inte.
Så så gick min uppkörning till och nu har jag körkort. För alltid! Jag är så sjukt lycklig. Att jag klarade det här trots att jag knappt sovit i natt och trots att jag inte ens äter någon mat. Men ikväll ska jag fira med riktig middag. Mackan lagar ;)
Kommentarer
Trackback
